Helle

25/9 - igen

Kategori: Allmänt

Denna texten som jag har lånat av ungcancer är något bland det bästa jag läst. Läs det och tänk efter :)
 
Det är nästan aldrig bara den som fått diagnosen cancer som drabbas. Runt om finns familj, vänner, släkt och arbetskamrater. Just nu håller vi på att sammanställa en liten handbok för anhöriga med tips och råd. 

- Stanna kvar. Många blir rädda och drar sig undan från den drabbade. Stanna kvar.
- Lyssna.
- Kom inte med råd eller säg ”jag vet hur det känns” om du inte själv varit drabbad.
- Förvandla inte den drabbade till ett offer. Ingen har någonsin överlevt cancer för att andra tyckte synd om hen.
- Behåll er relation så ”vanlig” som möjligt.
- Fråga gärna din närstående som insjuknat på vilket sätt du bäst kan finnas där. Ställ hellre en fråga för mycket än ingen alls. 
- Respektera den sjukes gränser. Tro inte att du vet vad som är bäst. 
- Ta hand om din egen sorg, rädsla och ångest. Se till att du har andra att prata med så att den sjuke inte behöver trösta dig.
- Fråga om du kan hjälpa till med praktiska saker såsom att se efter den sjukes hem, ringa nödvändiga samtal, följa med till läkaren, handla/laga mat etc.
- Kom ihåg – den drabbade är fortfarande en person. En person med en sjukdom. Inte en sjukdom som tagit över en person.
 

Kraam ♥

Kommentarer

  • Angela säger:

    Fint Helena! och TACK för att du påminner mig och många andra som bara "går på" i livet...Men många behöver lära sig "tänka rätt"för det är ju faktiskt så att dem som inte varit med om samma sak eller andra svårigheter VET inte hur det är....hur man ska bemöta den eller de drabbade människorna...De känner sig ofta "handikappade" rädda för de VET inte VAD de ska säga och HUR på VILKET sätt de ska hjälpa till vilket många gånger kan resultera i att man "gömmer sig" eller att det sägs något klumpigt och dumt som sårar eller drar ner den drabbade ännu mer....när det bästa egentligen är att inte säga så mycket, utan att bara finnas och kanske hjälpa till med ex. praktiska saker...TACK IGEN! och till sist fina vackra Helena....du är en FANTASTISK KÄMPE och så strålande och så possitiv och vilken våghals du är att hoppa fallskärm....tror du jag hade vågat? svar: NEJ! Jag skakar bara jag tänker på det....kram!

    2012-09-25 | 14:13:07
  • Ninni säger:

    Väldigt kloka ord. Sjukdomar, sorg, död. Det är lätt att lägga benen på ryggen och fly. Det är naturligt att bli rädd för det vi inte förstår. MEN, medmänskligheten då? Alternativet att lära sig nytt? Mycket kan ju faktiskt mildra vår rädsla om vi bara frågar eller tar reda på fakta. Möta våra rädslor.
    Skillnaden på empati och sympati tror jag också är viktig. Människan blir väl aldrig fullärd men jag hoppas av hela mitt hjärta att vi inte slutar vilja utvecklas som människor. Människor som vill varandra väl. Den ärlig och öppenhet som du besitter har vi nog många att lära ifrån. Stort tack för du orkar och vill dela med dig. Varm kram!

    2012-09-25 | 18:00:44
  • Malin säger:

    Bra ord att läsa!

    2012-09-25 | 19:57:23
  • ak säger:

    Helt rätt :)
    Love ya
    <3

    2012-09-25 | 20:08:45
  • Malin B säger:

    Så himla sant Helle, den texten borde fler lära sig av.. det behövs! Stor kram <3

    2012-09-25 | 23:22:46
  • Charlotte säger:

    Läste denna igår och de har verkligen slagit huvudet på spiken!

    Ser fram emot i morgon! :) ♥

    2012-09-26 | 11:30:33
  • Åsa säger:

    Väldigt kloka ord. Hoppas de sprider dem så fler tar del av dem. Slår en pling imorgon för nu saknar jag dig aldeles för mycket. Kram kram

    2012-09-26 | 21:38:26

Kommentera inlägget här: